”Rätt
till eget liv”
Festivalen ”Rätten till eget liv” gick
av stapeln 22-24: e oktober 2005 i Göteborg. Länsstyrelsen i Västra Götaland
var huvudarrangören. Ett trettiotal ideella organisationer var medarrangörer,
däribland Barnen Först. Festivalen hade två parallella aktiviteter: de allmänna
aktiviteterna på konferenssalen Vågen och Ungdomsforum på Kongressalen.
Aktiviteterna på Vågen bestod av föreläsningar, workshop, dans och musik och
utställningsmontrar för de olika medverkande organisationerna i festivalen.
Landshövdingen Göte Bernhardsson
förklarade festivalen öppnad, lördagen 22/10 kl. 12.20. Sedan följde de täta
programaktiviteterna.
I sin monter hade Barnen Först en liten
utställning om barns rättigheter. Tidskriften Barnen Först och olika böcker på
svenska om ämnet hedersvåld och barns rättslöshet fanns i vår monter.
Tidskrifterna uppskattades väldigt mycket av besökarna och många av de
besökande abonnerade på tidskriften.
Soleyman Ghasemiani föreläste både på
lördag och på söndag. Rubriken på hans tal val ”Hedersrelaterad våld,
samhällsstrukturer och barn”. På lördagen talade han på Ungdomsforum. Hans tal
uppskattades mycket av den unga publiken. Det blev en livlig frågestund mellan
Soleyman och ungdomarna. Diskussionerna fortsatte även efter den avtalade
föreläsningstiden. Frågorna rörde sig i allmänhet om sambandet mellan religion,
traditioner och de kvinnofientliga strukturerna med hedersvåld.
Andra föreläsningen ägde rum på söndag
i det allmänna programmet på Vågen. Talet väckte åhörarnas gillande. Efter
talet kom många till Barnen Först: s monter för att diskutera vidare de väckta
frågorna.
I sitt tal kritiserade Soleyman
Ghasemiani avsaknaden av förebyggande åtgärder värt namnet mot hedersvåldet
från statsmakternas sida. Han sade att ”hedersmord” är det yttersta som
hederskulturen tar till för att sätta upproriska kvinnor på plats. Detta illdåd
drabbar väldigt få eftersom den övervägande majoriteten av flickorna inom de
traditionella patriarkala och religiösa miljöerna underordnar sig normerna; gör
de normerna till sina egna värderingar och ser på livet genom det patriarkala
perspektivet. Religionens normer, värderingar och seder och bruk, dess
auktoritära förhållningssätt och dess bestraffningsmetod och skrämsel sätter
sin prägel på barnens könsindelning och deras könsroller. Kulturen hämtar också
mycket av sitt gods från det religiösa arvet. Den politiska makten bestämmer
vad som skall gälla och sätter sin prägel på hela det samhälleliga livet.
Maktens politiska och ideologiska hemvist påverkar självklart det som händer på
den sociala arenan.
De strukturer som befäster kontrollen
av kvinnors sexualitet måste avskaffas betonade Soleyman Ghasemiani. Han menade
att föräldrar inte skall få förbjuda sina barn att delta i sexualupplysning,
simning, musik, idrott etc. Föräldrar skall inte få förhindra sina döttrar att
ha pojkvänner, gå på skoldisko eller skolresor. Religiösa skolor är till för
att stadfästa de patriarkala värderingarna därför skall de förbjudas för barn
sade Soleyman. Han var också emot alla religiösa yttringar och symboler i
skolan.
Under festivalen visade
Exilfilmfestivalen några filmer med hedersrelaterat våld som motiv. Festivalen
avslutades med en paneldebatt på måndag den 24/10. Panelen bestod av
migrationsminister Barbro Holmberg, Astrid Schlytter forskare och docenten i
rättssociologi vid Stockholms universitet, Nalin Pekgul politiker och debattör,
Rasool Awla sociolog och statsvetare, Mikael Thörn socialsekreterare, Monica
Rösman advokat och Göran Nordenstam från länskriminalen. Astrid Schlytter pekade
på omfattningen av de flickor som drabbas av våldet i heders namn. Hon nämnde
att av de 300 högstadieelever som varit med i en ny undersökning, har över 60
procent av flickorna uppgett att de återfinns i den utsatta zonen. Hon
kritiserade också staten för att den inte har gjort något mot tvångsgifte. Hon menade
att enligt den nuvarande utlänningslagen kan de flesta tvångsäktenskap komma
undan när inget fysiskt tvång kan bevisas. När det gällde arrangerade äktenskap
tillåter lagstiftningen det helt och hållet. Mingrationsverket kollar inte
äktheten av den ingångna relationen och flickorna blir förlorarna i bevarandet
av de könsindelande traditionerna sade Astrid.
Barbro Holmberg invände mot Astrid att
enligt lagen är tvångsäktenskap förbjudet i Sverige samtidigt som hon medgav
att det är svårt att kontrollera hur allvarligt ett ingånget förhållande är.
Hon tillade att migrationsverkets ansvar angående hedersbrott är begränsad till
asylprocessen. Hon sade också att Genèvekonventionens flyktingdeklaration var
skriven av män för män därför finns inte hedersbrotten som flyktingskäl där.
Hon menade att Sverige tar hänsyn till detta och att man inte avvisar de
kvinnor som har ett sådant problem.
De övriga i panelen såg positivt på utvecklingen.
De sade att det har tagits många steg i rätt riktning och att Sverige ligger långt
fram vad gäller bekämpandet av hedersrelaterat våld i jämförelse med övriga
Europa. Rasool Awla påpekade att debatten i Sverige och den svenska statens
åtgärder har haft återverkningar i den kurdiska delen av Irak också. Där har
man nu jämställt hedersmord med andra mord i lagens namn, angav Rasool
Awla.
Bland åhörarna kom Soleyman Ghasemiani
med en kommentar och en fråga. Han kommenterade Nalin Pekguls straka reaktion
mot ett inlägg från publiken med krav på stängning av religiösa skolor. Nalin
gick till hårt angrepp mot några som helst kopplingar mellan hedersmord och
Islam. Hon kallade dessa kritiker för islamofober. Soleyman Ghasemiani sade att
ingen religion förtjänade det försvarstal som Nalin höll och att islams
värderingar ligger till grund för patriarkatets värdegrunder. På denna front är
alla religioner likadana sade Soleyman och menade att religiösa skolor inte skall
finnas för barn just pga dessa värderingar. Soleyman Ghasemiani ställde
samtidigt en fråga till Barbro Holmberg angående Masoud Kamalis statliga
utredning om ”Makt, integration och strukturell diskriminering”. I den första
delrapporten hävdar Masoud Kamali att det inte finns något specifikt
hederskultur eller hedersmord utan att allt handlar bara om det allmänt
förekommande våldet mot kvinnor. Kamali likställer hedersmorddebatten med
rasism sade Soleyman Ghasemiani. Vad tycker regeringen om detta perspektiv
ville Soleyman veta.
Barbro Holmberg svarade att den rapporten
inte är klar än och att regeringen får ta ställning först när rapportskrivaren kommer
med sina framlagda förslag. Nalin Pekgul svarade mer tydligt och sade att
regeringen inte stödjer Masoud Kamalis resonemang på den punkten. Nalin gick
ytterligare till angrepp mot kritik av islam som religion och sade att det
första hedersmordet i Sverige begicks av en kristen.
Leyla Ghasemiani var ytterligare en i publiken
som kritiserade förhärligandet av islam.
Hon uppgav att judendomen är huvudkällan till både kristendomen och
islam och att alla dessa religioner är i grund och botten patriarkala och
kvinnofientliga i sina värdegrunder. Kontrollen av kvinnans sexualitet har
varit en huvuduppgift i alla dessa religioner sade Leyla. Därför skall inte
religionen få blanda sig i barns liv och förbjuda flickor och pojkar att från
umgänge.
Efter Leylas inlägg började tre
anhängare av Masoud Kamalis synsätt med ett hätskt utfall mot dem som hade
kritiserat religion, nationalism och traditioner som en del i det
hedersrelaterade våldet. De skrek att det är islamofobister och rasister som
tagit ton. De angrep även Nalin eftersom hon deklarerade att regeringen inte
står bakom Masoud Kamalis synsätt angående hedersmord och klandrade henne för
att hon ”talar om invandrare” inte ”med invandrare”. De hätska och
okontrollerbara utfallen gjorde att de flesta i panelen rentvådde islam som
religionen från att ha något med hedersrelaterat våld att göra.
Astrid Schlytter tillade som den sista
i panelen att det synsättet räknar också henne för rasist för att hon kritiserar
de normer och värderingar som ligger till grund för hedersvåldet.
De utsatta flickornas röst var tyvärr
alltför svag i panelen. Astrid var för mycket ensam!
Barnen Först
2005-10-27